e du go eller?!

fan. jag ringde.


läget själv då

????????
men ring.
mig.
nu.


mer gröt

Jag säger inte att det är ditt fel, trots att du kunde gjort mer.
åh, du är så naiv men ändå så...
varje gång jag tänker efter...
jag vet, du vet att jag hatar att fråga
sant eller falskt? vem vet...vad du är ute efter!


men, inatt älskling?

Det snurrar i mitt huvud, du är långt borta, jag vill vara nära dig, allt är gröt, jag vet inte,  jag vet verkligen inte men idag ska bli bra ändå.

Jag som skulle sluta göra såhär.




Tänk om allt blir bra nu

Jag tänker väldigt mycket. Väldigt för mycket ibland. Jag har alltid varit en hopplös dagdrömmare, en sån där person som kan verka helt frånvarande mitt bland alla andra. Hon som sitter längst bak i klassrummet och stirrar längtansfullt ut genom fönstret. Tjejen vars namn  måste upprepas upp till tre gånger innan respons. Hon som gick in i en lyktstolpe en gång, kanske två förresten, eller tre om telefonstolpar räknas. Och då ska vi inte tala om träd. Så det gör vi inte.  
När andra räknar minuter och jagar sekunder står hennes klocka stilla. För varför bry sig egentligen?

Min överlevnadsstrategi gick ut på att inte orka. Jag vävde in mig i mina drömmars skyddsnät för att slippa bli besviken och sårad. För livet känns. Både åt det ena och det andra hållet. och inte kan väl jag vara lycklig? på riktigt?

Vi har alla varit där nån gång, fängslade av dåtidens vemod eller distraherade av morgondagens prövningar. Vissa människor har förmågan att slita sig när verkligheten kallar, andra fastnar och blir passiva åskådare till nuet. Vad som gör skillnaden vet jag inte. Jag hade turen att möta något som fick mig att vakna. Min sjukdomstid var ett helvete, men den fick mig att inse. visst är världen surrealistisk och visst är det enklare att inte bry sig. men varför inte ta chansen?


pusspusspusspusspusspuss

nu är du defentitivt finast.

Detta är den finaste dagen. Tack fröken L & miss H för att ni får mig at må så underbart. En lång lång tid sen jag skrattade så mycket som idag. Och nu längtar jag till julen som ska spenderas långt långt borta med favorit-vännen.
Jag fick dessutom finaste komplimangen, "du har räddat mitt tvåtusenåtta". Tack desamma!


Sen pusspusspusspusspuss. För jag är kär!

puss puss

men jävla berg & dalbana.
Du är fin igen.

Silvertejp

För ett år sedan var jag så gott som död. När jag kollar igenom bilderna på mig själv från den tiden fattar jag knappt att det är jag.  Flickan som stirrar med tom & uppgiven blick mot kameralinsen, hennes kropp är tunn som en tändsticka, hennes kinder är insjunkna & hyn totalt färglös, som hos ett spöke.
Det är inte jag. Det var inte jag. Jag kände inte alltså levde jag inte.

Ibland tar sorgsenheten över när jag tänker på allt som jag har missat, mer än trehundrasexitofem dagar av mitt unga liv. Men jag har insett nu att de dagarna var värda, för de gjorde mig verkligen starkare. What doesn't kill you... ja ni fattar. Så sant.

Snart när jag orkar ska jag skriva en mer utförlig berättelse. Att sätta ord på allting är så svårt, särsklit när känslorna fortfarande gör ont.

Ta hand om er.


Bob Dylan = Kärlek

She takes just like a woman, yes, she does
She makes love just like a woman, yes, she does
And she aches just like a woman
But she breaks just like a little girl

För det finns inget finare än det här en gråmulen dag då regnet öser ner utan för fönstret.



tjugofyra timmar senare


Midsommar blev en mysig tillställning trots allt. Kvällen tillbringades i ett hus mitt i skogen där jag möttes av skumma människor, massa god mat, regn, Bob Dylan, galna diskussioner & en enorm jordgubbstårta (förmodligen största jag sett någonsin). När det sedan var dags för att tänka på refrängen vandrade jag och mitt sällskap 3 kilometer genom ödebyggden för att tillbringa natten på världens finaste landställe. När vi väl kom fram däckade vi i den stora vita soffan omringade av 2 snälla hundar & cirka 100 mjuka kuddar.

Ångesten som jag kände förvandlades till en midsommarnattsdröm för att sedan övergå i ömtålig nostalgi. Jag somnade i ett lyckorus men vaknade utan dig vid min sida & tänkte genast; vad spelar det för roll?


En midsommardagsmardröm

jag har världens segaste midsommar men låtsas att jag har ett liv. summan av kademumman så kallad denna dag hitills:
Facebook = social ångest
Randig tröja jag har på mig = 5åring?
3 sms skickade = 0 svar
Borttappade saker = nagellack, ipodklämma
Fest = ja. fast inte för mig.
Känsla = noll . eller jo egentligen 1000000 miljoner känslor men orka känna någonting när man inte ens har ätit några jordgubbar ännu.

Jävla slampa


-Men herregud, inte trodde jag att mio sysslade med sånt!

Detta är ett citat från ett par dagar sen då min sysslings mamma uppenbarligen fick reda på att jag hade följt med 2 killar (obs inte samtidigt!) hem från krogen. Thanks a lot sister.

Nu är det bara en tidsfråga innan djungeltelegrafen når min kära gamla farmor och hon svimmar vid telefonen.


Bara för att min kollega är efterbliven?

Jo det är sant. något fel måste det vara på människan. Prata kan hon sannerligen men inte svara på tilltal. Åh, lyckliga jag som måste gå upp 04:45 varje morgon för att mötas av denna solstråle och sedan städa i 4 timmar. Ibland (läs: varje dag) har jag lust att smälla henne i huvudet med min mopp så det bara stänker om det! 
Nåväl, jag låter det stanna vid en uppfriskande tanke.

00:03

tack för sms:et. Jag hatar fotboll.

Strö lite socker på mig

du är vacker, du är ledsen, du är arg, du är glad
jag behöver dig i mitt liv - jag menar varje dag
det värmer hela min kropp bara jag får röra dig
jag har inte riktigt förstått det sätt du kan röra mig
men det finns ingen situation du inte är välkommen i
när allt är som jävligast och när allt är komedi


Hej & välkommen till min nya blogg!

Mio har äntligen blivit med blogg. Mycket nöje.


Man måste först vara ung & dum för att bli gammal & vis.
Och jag gör det på mitt eget sätt.


RSS 2.0