Mio! -

Sårbar

Det känns fantastiskt förrvirrande att du är det viktigaste i mitt liv nu. Rädslan för att förlora dig finns där hela tiden. Jag försöker undvika att yttra den, men den lyser genom ögonen ibland när du drar dig undan. Jag känner mig fysiskt ofullständig utan dig. En arm om axeln, en hand på mitt bröst, sammanflätade fingrar eller bara en enkel smekning i förbifarten är allt som krävs.

2010-01-31 @ 20:40:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I'd rather be with you

"Det är som om något saknas när du inte är här,
Jag har gått runt hela dagen och tänkt,
Försökt äta något men det funkar inte riktigt"

2010-01-25 @ 21:04:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Älskade älskling

Är det sant som du sa till mig igår?
Vadå?
Att du är kär i mig?
Ja, klart att jag är kär i dig.

2010-01-24 @ 19:40:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

2010-01-23 @ 21:20:47 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

– Karin Boye.

2010-01-19 @ 21:15:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fragil

Skört är livet när det är som bäst,
När man vill hålla fast i varje stund, och inte låta dem osedda passera förbi
Bräcklig är jag i ditt näste,
Jag måste hålla fast mig själv, för att inte underkasta min värdighet helt
Ömtålig är min medgång, den håller sällan i.
Spröd är min lycka, I väntan på nästa mörka dal.

2010-01-19 @ 21:03:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du vill alltid att jag ska stanna.

Fråga inte varför jag går. Fråga varför jag inte stannar.
Mitt flyktiga hjärta sliter och drar i mig,
På ena sidan står du.

2010-01-16 @ 21:11:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Svävar

Det känns som jag tappar fotfästet lite nu.

(Snälla, någon dra ner mig)

2010-01-15 @ 15:56:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nytt år, nytt hopp

Ett nytt decennium - dvs att jag har genomlidit tonåren och allt annat som 7 förbannade år kan innehålla.

2009 var ett stillsamt jordevarv som i slutet tog ordentlig fart. Jag insåg så mycket, som man alltid inser såhär i efterhand. Men det viktigaste av allt - att jag älskar att leva. Som jag är. Inte genom någon annans tankar, uppskattning eller kropp.

Så har jag vuxit upp. Nu är man plötsligt "en tjej i 20-års åldern" med egna val och eget ansvar. Och här sitter jag nu i min första egna lya. Avstampet känns stort, avståndet känns stort. Snart kommer nya rutiner ta vid och det kommer kännas som det har varit såhär nästan alltid.

2010-01-06 @ 17:35:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mio!