The big breakdown
...Och så kom morgonen då alla glädjebubblor sprack. Redan när jag vaknade kändes det som något hårt hade slagit i mitt huvud. En intensiv önskan att få stanna under duntäcket och sova bort kommande dygn infann sig snabbt.
Trots ångest i ryggsäcken begav jag mig in mot staden & alla måsten. Väl framme i skolan var allt som vanligt. Jag blir alltid förvirrad av den ständiga rädda-världen-optimist som möter mig.
Men jag kan knepet vid det här laget ; Klä på dig leendet och torka fukten ur ögonen, så att ingen ser hur det svider i tårkanalerna. Om någon upptäcker det trots allt, skyll på den kalla vinden. Eller någon konstig allergi. Funkar fyra gånger av fem.
Tills det brister. Och denna gången brast det stort. Har inte gråtit och skakat så mycket på länge, som en enorm ångest-vulkan. Förtryckta känslor bör inte hettas upp till allmänhetens beskådan. Men vad gör man när det inte går att hindra?
Förhoppningsvis har man en axel att luta sig mot.
Tack min fina L för idag, stegen känns lättare nu.
Trots ångest i ryggsäcken begav jag mig in mot staden & alla måsten. Väl framme i skolan var allt som vanligt. Jag blir alltid förvirrad av den ständiga rädda-världen-optimist som möter mig.
Men jag kan knepet vid det här laget ; Klä på dig leendet och torka fukten ur ögonen, så att ingen ser hur det svider i tårkanalerna. Om någon upptäcker det trots allt, skyll på den kalla vinden. Eller någon konstig allergi. Funkar fyra gånger av fem.
Tills det brister. Och denna gången brast det stort. Har inte gråtit och skakat så mycket på länge, som en enorm ångest-vulkan. Förtryckta känslor bör inte hettas upp till allmänhetens beskådan. Men vad gör man när det inte går att hindra?
Förhoppningsvis har man en axel att luta sig mot.
Tack min fina L för idag, stegen känns lättare nu.
Kommentarer
Trackback
