Mio!

Och du såg på mig med glitterögon, och jag kunde inte motstå att svara med det lilla leendet som gör dig knäsvag. Våra kroppsspråk spelar egentligen ingen roll för det enda vi har är denna augustikväll och den kom flera år försent. Snart åker du hem till ditt nymålade hus i förorten, lägger dig trött och tung på tempur-madrassen brevid din blivande fru, stryker henne över håret. Hennes blanksvarta raka är så olikt mitt lockiga kastanjehår. Det känner dina fingrar nu.

Samtidigt som jag sörjer gnistan en stund efter du har lämnat mig med den, så drar jag en lättnadens suck. Jag skulle aldrig stå ut med din mesiga snällhet. Den får mig bara att känna mig elak. Och jag är inte typen som ger upp min självständighet för en man med sammetsblick.