Frukost
Jag sitter i tystnad vid mitt köksbord och sörplar i mig en kopp kaffe samtidigt som jag drar fingrarna över bordsskivans slitna yta. Flera rispor och ojämnheter har uppstått under årens lopp, träet är inte längre ljust björkfärgat, snarare gulfläckigt. Som om ingen någonsin brytt sig om att torka efter sig.
Ett av de ljus som jag har tänt - jag tänder tre värmeljus varje morgon - blåser plötsligt ut sig självt när stearinet har sinat. Röken slingar sig som en snok på flykt, men tunnas snart ut till osynliga partiklar i luften. En tanke slår mig. Tänk att det finns liv & rörelse även i det som sägs sakna en själ, i renodlad materia.
Även människokroppen består av materia. Materia består i sin tur till största delen av tomrum, i form av milslånga avstånd mellan atomernas elektroner,protoner och neutroner. Vi är alltså själar i tomrum. Eller så är jag bara ovanligt morgontokig.
