Mio!

Den här bloggen ligger lite på is; Och inte bara för att marken utomhus har frusit på. Utan för att jag för första gången på länge känner att min ångest inte behöver ett eget rum, den är utsläppt, jag känner mig lätt som snö, livet är fint att leva. Julljusen glittrar över hela stan. Och det rätt skönt att ha normala pojkproblem istället för strider med onormala hjärnspöken.