Med nyckel & lås
När min gamla dator dog, begravdes tyvärr en hel del av mina skrivna ord. Berättelser och dikter som jag knappat in på den gamla burken för ett par år sedan och framåt. Först blev jag ledsen, sedan ilsken vilket i sin tur följdes av någon slags lättnad. Vissa berättelser behövde jag göra mig av med, trots att det bidrog till en enorm separationsångest.
Och som tur är, har jag begåvats med förmågan (ja, något ska man ju begåvas med...) att komma ihåg texter en lång tid efter att jag läst eller skapat dem. Därför började jag rota i minnet här om kvällen och återskapa mina tidiga tonårs bekymmer med papper och penna. Resten rotade jag fram i mina skrivbordslådor, i form av min gamla hederliga pappers-dagbok, som jag tvingade mig själv att läsa. För att aldrig glömma hur det var.
I samma syfte började jag skriva här. För att adrig glömma hur det var. Denna bloggen är mitt känsloarkiv, ett ställe dit jag vänder mig när mitt hjärta behöver ventilation. AC för själen. Lösenordsskyddad för att skydda det innersta.
Och som tur är, har jag begåvats med förmågan (ja, något ska man ju begåvas med...) att komma ihåg texter en lång tid efter att jag läst eller skapat dem. Därför började jag rota i minnet här om kvällen och återskapa mina tidiga tonårs bekymmer med papper och penna. Resten rotade jag fram i mina skrivbordslådor, i form av min gamla hederliga pappers-dagbok, som jag tvingade mig själv att läsa. För att aldrig glömma hur det var.
I samma syfte började jag skriva här. För att adrig glömma hur det var. Denna bloggen är mitt känsloarkiv, ett ställe dit jag vänder mig när mitt hjärta behöver ventilation. AC för själen. Lösenordsskyddad för att skydda det innersta.
Kommentarer
Trackback
