Mio!

Nyss hemkommen från The streets of London, där min bästa vän numera ramlar fram. Inget blev riktigt som det skulle. Storartade planer övergick i småskalig kaos. Ibland undrar jag varför vissa motgångar måste drabba just mig, just då det passar som alldra sämst. Eller blundar jag endast för det goda?

I luften påväg hem flyttas jag en timme fram och en tillbaka. Tidszoner vs vintertid. Sparade jag en timme av mitt liv?

Samtidigt försöker någon galning spränga sexans spårvagn, med en hemmagjord bomb runt magen. Göteborg stannar upp. Folket i Linnéstaden blir temporärt hemlösa. Vad tänker a-lagaren på bänken utanför hagabion om det?