Mio!

Vi valde vårt liv över ditt liv. Jag har en miljon ursäkter till varför du dog, men det gör det samma nu. Jag kan inte få dig tillbaka. Tänker ofta på hur du skulle sett ut, vem du hade varit, om du hade gillat samma saker som jag eller om du hade varit pappas älsklingsunge. Jag tänker på alla bus, och all glädje du hade givit mig. Tänker ofta på hur dina första små sparkar i min mage hade kännts, och om du förstod vad jag gjorde mot dig den tredje juni?

Jag ångrar mig så och mitt liv är tomt. Att få vara din mamma i verkliga livet är en avlägsen dröm. Jag är mamma till en liten ängel. Kan inte förstå att jag skickade dig tillbaka när allt jag vill är att spendera mina dagar med dig. Kanske återvänder du en dag?

Jag väntar, och längtar efter dig.