Mio!

Just nu vill jag bara prata med någon som förstår mig. Någon som vet hur mitt huvud fungerar och att allt inte bara blir bra av sig själv eller av en klapp på axeln. Jag vill ha en bamsekram av någon som känner igen min ångest, som inte skräms av den. Någon som vet hur det är att dansa natten igenom med ett brustet hjärta och att musiken alltid helar. Någon som emmellanåt också slits mellan plikterna och den fria jävla viljan, frustrationen över att inte bara kunna göra som man behagar. 

Jag har allt jag vill ha nu (utom kontroll). Vissa våndor läker bara inte.