Sårbar

Det känns fantastiskt förrvirrande att du är det viktigaste i mitt liv nu. Rädslan för att förlora dig finns där hela tiden. Jag försöker undvika att yttra den, men den lyser genom ögonen ibland när du drar dig undan. Jag känner mig fysiskt ofullständig utan dig. En arm om axeln, en hand på mitt bröst, sammanflätade fingrar eller bara en enkel smekning i förbifarten är allt som krävs.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0