I'd rather be with you
Jag har gått runt hela dagen och tänkt,
Försökt äta något men det funkar inte riktigt"
Älskade älskling
Vadå?
Att du är kär i mig?
Ja, klart att jag är kär i dig.
Gripa tag
genom dina kramper
min hand på din rygg
älskling, var är du?
Min rädsla
eskalerar i takt med vår hjärtfrekvens,
snart sover du
och jag kan pusta ut
älskling, vad drömmer du om?
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
– Karin Boye.
Fragil
När man vill hålla fast i varje stund, och inte låta dem osedda passera förbi
Bräcklig är jag i ditt näste,
Jag måste hålla fast mig själv, för att inte underkasta min värdighet helt
Ömtålig är min medgång, den håller sällan i.
Spröd är min lycka, I väntan på nästa mörka dal.
Du vill alltid att jag ska stanna.
Fråga inte varför jag går. Fråga varför jag inte stannar.
Mitt flyktiga hjärta sliter och drar i mig,
På ena sidan står du.
Svävar
(Snälla, någon dra ner mig)
Nytt år, nytt hopp
2009 var ett stillsamt jordevarv som i slutet tog ordentlig fart. Jag insåg så mycket, som man alltid inser såhär i efterhand. Men det viktigaste av allt - att jag älskar att leva. Som jag är. Inte genom någon annans tankar, uppskattning eller kropp.
Så har jag vuxit upp. Nu är man plötsligt "en tjej i 20-års åldern" med egna val och eget ansvar. Och här sitter jag nu i min första egna lya. Avstampet känns stort, avståndet känns stort. Snart kommer nya rutiner ta vid och det kommer kännas som det har varit såhär nästan alltid.
Trampa på två
Röda slag
Vrede, illvilja, ångest, rädsla, ensamhet, missmod
"Don't supress, Don't express, Just observe"
December
Någon annans
Du är trevlig, rolig, du gör egentligen allting rätt - men jag känner mig inträngd i ett hörn. Och dina händer kommer aldrig vara hans, de är för varma. Åt det kan jag inte göra någonting.
Vaacum
Ge. mig. utrymme. att. andas.
Konsekvensetik
Jag ska sluta fly,
Jag ska sluta gömma mig,
Jag ska ta hand om mig själv,
Och jag ska aldrig mer vara rädd för det som befinner sig utanför bubblan.
En världslögn
Insikt
längta inte bakåt
Att se fram emot:
- Filmkväll med tjejerna i helgen
- Psykologi provet avklarat
- Yoga imorgon & Afrodans på söndag
- Studentmöss-provning på tisdag!
- Bonde söker fru på onsdagar
- Jul på Liseberg
- Siri kommer hem 17/ 12
- Inlämning av projektarbetet 18/12. Det skall firas!
- Börja övningsköra och ta körkort
- Min 20-års dag 21/1!!!
- Bal och STUDENTEN 26/5 -10
- USA Sommaren 2010?
De små tingen
Det är onsdag i november. Jag tänker på hur liten jag är i universum, inte ens en prick, och hur lite mitt liv betyder för världen, ändå är det så otroligt vikigt för mig. Jag tänker på hur arg jag kan bli när saker & ting inte ter sig som jag vill, och varför det måste vara så. Jag tänker på hur ledsen och håglös mörkret gör mig, och hur mitt humör påverkar människor i min omgivning. Jag tänker på kärleken, och varför den aldrig tycks hitta mig. Jag tänker på hur mycket enklare det vore att orka lite mer eller att helt enkelt inte finnas.
Ett hål i tiden
Nyss hemkommen från The streets of London, där min bästa vän numera ramlar fram. Inget blev riktigt som det skulle. Storartade planer övergick i småskalig kaos. Ibland undrar jag varför vissa motgångar måste drabba just mig, just då det passar som alldra sämst. Eller blundar jag endast för det goda?
I luften påväg hem flyttas jag en timme fram och en tillbaka. Tidszoner vs vintertid. Sparade jag en timme av mitt liv?
Samtidigt försöker någon galning spränga sexans spårvagn, med en hemmagjord bomb runt magen. Göteborg stannar upp. Folket i Linnéstaden blir temporärt hemlösa. Vad tänker a-lagaren på bänken utanför hagabion om det?
