Mio!

trumslag som hårda hjärtslag
handen mot bröstkorgen, slutna ögon
känner ingen puls
vi är bara kroppar,
skal som dansar,
fyllda av musik & elektroniska hjärtslag

Jag är arg. Jag har varit det den senaste tiden, så jävla förbannad. Min kurator påstår att det är undertryckt ilska som bubblar under ytan och att jag kokar över nu. Helt naturligt, som 100 grader saltvatten med lock på.

"du gråter säkert när du är arg"

Ja det gör jag. Jag gråter alltid. När jag är ledsen, glad, förbannad eller förvirrad. När jag är stressad, trött eller bara helt tom. Ilskan är mitt nya uttryck. Det är bra (till en viss gräns, givetvis), ilska är drivkraft och energi. Gråt är maktlöshet.

Imorgon är det min födelsedag förresten. Nåde den som glömmer!

"Held here in the
hourglass of your
arms, sand cascading
through the body
of our love
I am,
temporarily suspended
Out of time
in the comfort of
your skin,
the surety of
knowing when I turn over,
my elbow will jostle
your elbow.
And the sand
running through the
hourglass
is
from the
beach of Eternity
And will never
Run Dry."

Det är så jävla kallt och jag KAN INTE SOVA.   

Tusen fyrverkerier & en glad norman gjorde min nyårskväll till en omtumlande nyårssmäll, 2009 kunde knappast få en mer oväntad start!

Min nittonde födelsedagsmånad är här, starten på ett helt nytt år. Förhoppningar & förväntan blandas med en nypa vemod inom mig. Det är en underlig känsla. Jag är redo för 2009.

Precis som min fina mamma sa häromdan; "om världen inte kommer till dig, får du komma till den!"