Vi lever med frågorna, inte svaren
Hennes liv är en evighetslång verklighetsflykt. Skolan, vännerna, kärleken och det tråkiga städjobbet på Östra är bara en fasad för att dölja saknaden av framtidsvisioner. Vet inte riktigt var hon hör hemma, vem hon är, allt sånt där som man borde ha funderat mer på för tre fyra årsen. Du är tjugo år nu, skärp dig. Skaffa en plan, en dröm, sluta älta, fly, gömma dig. Det håller inte längden.
Toffel
Skillnaden är att jag aldrig ber dig om någonting. Det du är räcker för mig.
Det du begär. Räcker jag för dig?
Det du begär. Räcker jag för dig?
Måndag, nåndag
Skriver och raderar. Tänker och tänker men det blir aldrig bra, på riktigt. Var finns alla ord när man behöver dem?
Kan man skilja ett hav från dess strandlinje?
Osämjan hänger i luften, såsom tunga rengdroppar som snart faller ner. Gråa moln svävar ovanför våra huvuden, luften är trött då den nyss burit tunga ord, och din rygg som vänt sig emot mig är en nattsvart mur. Jag når inte fram till dig i detta ögonblick, men någonstans vet jag, att jag snart kommer ligga inlindad i din famn igen. För det slutar alltid så.
Man skiljer inte ett hav från sin strandlinje. Nej, man skiljer inte på sånt som hör ihop.
Man skiljer inte ett hav från sin strandlinje. Nej, man skiljer inte på sånt som hör ihop.
Chapter 2
Du är ute ikväll. Jag är ensam hemma. Åh, som jag har längtat efter att få vara för mig själv en stund. Inte för att din närvaro gör mig ont, tvärtom, du är det bästa som har hänt mig.
En del saker som du gör driver mig förvisso till vansinne. Som när du lämnar smulor på köksbordet, smutsiga strumpor i soffan eller spelar alldeles för hög dansbands-musik. Och ibland känns det som om jag inte lever upp till dina krav, trots att du påstår att jag är för bra för dig. Det är jag inte.
Det finns tre garanterade stadier i varje skede av ett liv - födelse, existens, död. Ett stadie uppstår, varar och sinar så småningom ut eller omvandlas till något nytt. Likaså förhållanden. Jag älskar dig så mycket, och tanken på att jag en dag kanske inte kommer vara din, pinar mig.
Du brukar säga att jag inte skall tänka så mycket - vi är ju unga för tusan - och visst älskling, du har rätt. Jag grubblar, analyserar, vänder och vrider på varje liten fundering. Det gör mig knäpp. Tur att du också är det, på ditt egna lilla vis.
Hur som helst - Kärleken är en vinglig balansgång mellan självuppfyllelse, lyckorus, uppoffringar och ängslan. Och jag vill att du ska veta, med varendaste cell i din kropp, att jag aldrig har älskat så här förut.
En del saker som du gör driver mig förvisso till vansinne. Som när du lämnar smulor på köksbordet, smutsiga strumpor i soffan eller spelar alldeles för hög dansbands-musik. Och ibland känns det som om jag inte lever upp till dina krav, trots att du påstår att jag är för bra för dig. Det är jag inte.
Det finns tre garanterade stadier i varje skede av ett liv - födelse, existens, död. Ett stadie uppstår, varar och sinar så småningom ut eller omvandlas till något nytt. Likaså förhållanden. Jag älskar dig så mycket, och tanken på att jag en dag kanske inte kommer vara din, pinar mig.
Du brukar säga att jag inte skall tänka så mycket - vi är ju unga för tusan - och visst älskling, du har rätt. Jag grubblar, analyserar, vänder och vrider på varje liten fundering. Det gör mig knäpp. Tur att du också är det, på ditt egna lilla vis.
Hur som helst - Kärleken är en vinglig balansgång mellan självuppfyllelse, lyckorus, uppoffringar och ängslan. Och jag vill att du ska veta, med varendaste cell i din kropp, att jag aldrig har älskat så här förut.
