Mio!

Midsommar blev en mysig tillställning trots allt. Kvällen tillbringades i ett hus mitt i skogen där jag möttes av skumma människor, massa god mat, regn, Bob Dylan, galna diskussioner & en enorm jordgubbstårta (förmodligen största jag sett någonsin). När det sedan var dags för att tänka på refrängen vandrade jag och mitt sällskap 3 kilometer genom ödebyggden för att tillbringa natten på världens finaste landställe. När vi väl kom fram däckade vi i den stora vita soffan omringade av 2 snälla hundar & cirka 100 mjuka kuddar.

Ångesten som jag kände förvandlades till en midsommarnattsdröm för att sedan övergå i ömtålig nostalgi. Jag somnade i ett lyckorus men vaknade utan dig vid min sida & tänkte genast; vad spelar det för roll?