Papperstunn hud
Min spegelbild är ännu så ung. Några skrattrynkor runt mina ögon kan i det närmaste anas, de kommer troligtvis träda fram vid cirka tjugofem. Bakfyllorna är något värre nu än när jag var sjutton, men fötterna kan fortfarande dansa en hel natt utan att förlamas nästkommande dag. Min hud är len och följsam, den passar mina lemmar perfekt. Jag har så mycket kvar att uppleva - händelser som kommer beröra mig, ge mig glädje, skaka om mig, få mig att gråta, skratta, älska, avsky och lära. Det finns tusentals saker som jag hoppas att jag får vara med om (fast jag vet att det inte alltid blir som man tänkt sig.)
En dag kommer jag att vara född lika tidigt som du. Mina knän lika trötta, armbågarna lika grå och ögonen ständigt halvslutna precis som dina blå. Min hud kommer vara papperstunn och prasslig, ömtålig och formlös. Men mitt hjärta kommer ha kännt och levt enormt mycket mer än nu, och min livserfarenhet kommer att vara gränslöst vidsträckt.
En klapp på kinden och ett vänligt ord av en människa som dig, kan vara det finaste man kan få vara med om.
En dag kommer jag att vara född lika tidigt som du. Mina knän lika trötta, armbågarna lika grå och ögonen ständigt halvslutna precis som dina blå. Min hud kommer vara papperstunn och prasslig, ömtålig och formlös. Men mitt hjärta kommer ha kännt och levt enormt mycket mer än nu, och min livserfarenhet kommer att vara gränslöst vidsträckt.
En klapp på kinden och ett vänligt ord av en människa som dig, kan vara det finaste man kan få vara med om.
Kommentarer
Trackback
